Förnekelse

Blytung förlust i Borås. Vårt kära Kalmar FF var helt chanslöst. "Op op op, nu väcker du föreningens fotsoldater. Så här är det nämligen herr Svedjenäs; i Kalmar FF finns det inga problem... Vi är inne i ett stålbad. Alla gör ett fantastiskt arbete." Ungefär så. Det är budskapet som vi vant oss vid att få förmedlat. Men herregud - styrelseledamöter, spelare och ledare i Kalmar FF; ni tycks leva i förnekelse!
För några veckor sedan startade "Nenadgate". Akademichefen (fd tf Klubbchef) som helt saknar kunskaper i ekonomi, personalansvar och i arbetsrätt - sparkade på ett uppseendeväckande sätt P19-tränaren Nenad Djordjevic - en månad efter det att han kontrakterats på heltid. Händelsen finns på ljudinspelning (som jag har lyssnat på). Som medlem kan jag inte påstå att man blir särskilt stolt över behandlingen och på sättet som Akademichefen hanterat frågan. När en styrelseledamot, vid ett medlemsmöte någon vecka senare, påstår att föreningen och Nenad var överens - är det ytterligare ett bevis på förnekelse. Styrelseledamoten blåljög inför medlemmarna.
 
 
Även föreningens SLO Karl Holst kommenterade uppsägningen på twitter:
 
 Frågan är om Holst också lever i förnekelse? Eller är det någon i styrelsen som lever i förnekelse och ljugit för Holst? I samband med uppsägningen av Nenad så startade det diskussioner på twitter. Några hade synpunkter på både ditten och datten. Det upprörde vissa ledare. Man menade att föreningen "var under attack". Ja, ni läste rätt... Så kan man också tolka det stora engagemanget som finns för föreningen.
 
 Efter matchen igår läste jag följande uttalande av två spelare.
 
Spelare 1: "Det är ändå sex matcher kvar och vi har allt i egna händer"
Spelare 2: "De är snäppet starkare än oss i första halvlek"
 
Ge mig kraft. Spelarna lever också i förnekelse. Inte för att jag tycker att de ska ge upp; tvärtom. Inse den allvarliga situationen, och göra det bästa av det därifrån. Någon skrev att konflikträdslan i föreningen gör att "alla som ser att kejsaren är naken skall tystas". Hur ska sådana attitydproblem kunna synliggöra problem och därmed ett arbete med dem för att försöka åtgärda?
 
Dear Anders Henriksson!
 
Det är dags att stiga fram. Du måste ta ditt ansvar som ordförande. Många spelare och ledare lever i en förnekelse. Detta kryddat med en stor portion uppgivenhet (Nanne gav ju uppgivenheten ett ansikte väldigt tydligt när han redan i somras dundrade på: "Det är ingen självklarhet att ha ett allsvenskt lag i den här staden“).
Uppgivenhet har också utstrålats från andra håll i föreningen. Inte minst genom det eviga fokuset på gnäll om att de inte finns några pengar till truppen vilket ju därmed parallellt blir en markering mot befintlig trupp att detta är skräpet som blev över när de inte hade råd med annat av det som fanns tillgängligt. Jag har svårt att se att det resonemanget bygger förtroende och självkänsla. Ekonomin har så klart varit extremt belastande och jobbigt för alla - men ALLT fokus har ju lagts på det. Förr känns det som att man istället skulle försökt använda det till en morot (vi mot dem...) och gjort det bästa av situationen åtminstone. Nu har det mer blivit en bortförklande anledning att gömma sig bakom när resultaten uteblivit. Farligt!
Samtidigt som det ska sparas maximalt: så sätter man Nenad åt sidan och har därmed en färsk heltidslön helt utan verkningsgrad under några månader. Samtidigt tas det också in - ännu en icke matchduglig, Mayron George. Ytterligare kostnader, helt utan verkningsgrad.
Du måste med all kraft lösa problemet kring förnekelsen, Anders. Kanske dags att byta ut några ledare runt Akademilagen? Jag vet att ekonomin är ytterst ansträngd. Därför måste du hitta en internlösning gällande A-laget. Låt Jensa och Jörgen få ansvaret. Det innebär att Nanne, Stefan och Rasmus flyttas bort från representationslaget.
 
Våga förändra Anders!
 
Allt gott / B-G
 
 
- Over and out -

Kommentera här: