- Over and out -

4 matcher återstår innan min tid som fotbollsspelare i Kalmar FF går mot sitt slut. Jag har snart varit här i fem år och man kan säga att dessa fem år hittills har varit de bästa i mitt liv. Jag minns min första träning med Kalmar FF, när jag klev in i Fredriksskans omklädningsrum för att hälsa på ledare och spelare. Det var i slutet av oktober 2006 en mörk, kall och grå torsdagskväll men känslan var oslagbar. Vad som följde de efterföljande åren är något jag kommer jag bära med mig resten av mitt liv. Själva bussresan från Scandic i Halmstad till arenan den oförglömliga dagen då vi vann SM guld, där vi passerade buss efter buss med fans som hade invaderat Örjans vall. Där och då insåg man på något sätt vad som höll på att hända. Eller hemresan därifrån där man möttes av tutande bilar, folk som stod utefter vägarna i någon förortsby på vår väg till Kalmar, för att gratulera klubben till sin första SM-titel. Egentligen finns det hur mycket som helst att skriva, känslan som infann sig när vi vann SM guldet. Det är ju det största man kan få vara med om som allsvensk fotbollsspelare. Men mina starkaste minnen är ändå det vardagliga i det man gör, det som oftast inte uppmärksammas. Som alla träningar på Fredriksskans b-plan, där vi varje dag tränade tillsammans för att bli bättre. Vi tränade för att bli bäst. Vi tränade för att vi älskade det. Och vi gör det fortfarande.

Under min tid här så har det försvunnit många duktiga fotbollsspelare och vänner. Nya har tillkommit. Det hör till, och frågar du Rydström, Wastå eller Tobinho finns det alltid några man kommer att komma ihåg mer än andra, kanske rentav sakna. Inte som fotbollsspelare, utan som människor. Trots att jag i jämförelse med dessa ikoner endast varit här fem år finns det människor jag saknar som lämnat, och människor jag kommer sakna när jag lämnar. 

T ex Mikael Ekelund, som alltid låste in sig på toaletten med sin ipod när det var match. David Elm som missade en träning då han var på väg till Nybro för att byta däck på bilen. Ingelsten som fick sin mobil spärrad på La manga. Överskridit maxbelopp. Efter fem dagar. Mario Kart med Rasmus och Victor innan eftermiddagsträningarna. Arthur Sorins smygrökande i buskarna på träningslägren. Zlatans allsång efter träningarna till tonerna av Björn Rosenström. Rydströms gnällande på Zlatans allsång.

Eller Thorbjörnsson som nekade 5000 kr för ett dopp i poolen en bister kväll i La Manga. Jag kan ju få lunginflammation. Nanne kan se. Det är för mörkt, jag kan inte se poolen. Ursäkterna var för många helt enkelt.   

Förutom alla underbara stunder man haft på fotbollsplanen, har jag också under min tid här i Kalmar hunnit förlova mig, gift mig och blivit pappa. 

Men som sagt, allting har ett slut, och både jag och min fru kände att det kanske var dags för ett nytt kapitel i vårat liv. Det fanns konkreta erbjudanden från klubbar i utlandet och runtom i Skandinavien. Men efter noga övervägande valde vi en ny utmaning i Sverige. Valet föll på Elfsborg IF. Ett val som kändes helt rätt från början. Min respekt för Elfsborg IF som klubb har alltid varit stor, och intrycket jag fick utav klubben vid inledande diskussioner förstärkte den känslan. En klubb jag ser fram emot att få representera i framtiden.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla supportrar, sponsorer och människor runt omkring föreningen för allt stöd ni visat under åren i Kalmar FF. Tack än en gång. 

Stefan Larsson

- Over and out -